I förrgår klockan 19:00 gick jag iväg till camp C4. Där bor nämligen Peruanerna dom jag ska äta middag med ikväll. Jag och Claudia, som jag har pratat med, möts upp och hälsar. Hon visar mig runt i den lilla tältstaden och introducerar mig till sina vänner. Vi pratar om allt mellan himmel och jord, som man kan prata om när ena partnern pratar på en knagglig spansk-engelska 🙂 Dom berättar att det är väldigt stora klyftor mellan fattiga och rika, att huvudstaden och områdena omkring får i princip alla pengar men att det bara är i huvudstaden man kan lyckas, att det är en rasism (mestadels äldre personer, unga är mer positivt inställda) mot Venezuelare eftersom att dom varit tvungna att fly till Peru och har med sig en annan kultur samt att det bara är kvinnor som sköter barnen och hushållet medan mannen jobbar. Men tjejerna berättade att dom i framtiden visst kommer att vilja jobba mer och att ett frö har grott i unga om att minska klyftan mellan män och kvinnor och att alla ska få ha samma chans att lyckas. Det kostar nämligen pengar att gå i skolan vilket gör att många inte går vidare till högskolan. I Peru är familjen och maten det viktiga, men även religionen, katolicism. Både Claudia och hennes kompisar kom överens om att dom gillade Peru ändå trots politiken, eller snarare peruanerna. ”Alla är så snälla här, som en stor familj”, så vi kom överens om att Sverige är mer utvecklat land men att peruanerna är mer vänliga :)) Jag trivdes iallafall väldigt mycket och det var en fantastisk upplevelse.

Vi åt en maträtt gjord på korv, kyckling, ägg och ris. Gott!

Här spelar Claudia på sin ukulele.

Och (den endas spansktalande) kompisen på en peruansk flöjt. 

Jag och Claudia 🙂

Här skärs det korv för fulla muggar inför middagen.

2 scouter till från andra sidan världen som steker kyckling. Väldigt trevliga!