Igår vaknade jag och min kompis Margit klockan 05:15. Vi stapplade upp som två zombies, klädde på oss och packade ner några bars, frukt och vatten i väskan. Dimman låg tät och det var till och med svårt att se meter framåt. Men vi började gå mot samlingsplatsen. Idag var det nämligen dags att testa en av världens längst linbanor. När vi hade samlats med resten av gruppen på cirka 7 personer så började den låååånga vandringen. Först var det över en bro, sedan mot en by sedan tillbaka igen då det visade sig vara fel. Vänster, höger, fram och tillbaka: När vi äntligen hade nått berget hade det tagit 2 timmar. Nu var det bara att vandra upp för serpentinvägarna. När vi hade nått toppen dröp jag av svett. Så himla ansträngande! Men så ser jag hur en av personerna kastar sig ut för berget och glider ner på linbanan. All trötthet var som bortblåst, nu var jag bara exalterad. Efter kanske 15 minuter med att få hjälp med all utrustning (selen och hjälmen) så var det äntligen dags.

 

”3…2…1…GO”! JAG FLYGER! Hjärtat åker upp i halsgropen och jag bara skriker ut min glädje tillsammans med de 4 andra. Allt går så fort (hela 80 km/h faktiskt). Jag kan se så långt! Hela sjön är under mig nu, där är det några miniatyr scouter som paddlar kajak. Är det en fågel där bort över talltopparna? Vad händer om jag ramlar nu? Nej så får jag inte tänka. Men gud nu är det snart slut! Njut njut njut. Åh detta är så fridfullt, jag måste bara blunda och ta ett djupt andetag…och där slår jag i krockkudden. Nej det får inte vara slut, men herregud vad fantastiskt!! Detta måste jag göra om.

En bild på naturen runt serpentinvägarna, underbar!

All utrustning, den var väldigt tung.

Linbanan underifrån.

Ett foto från morgonen.

Cool bild från linbanan.

Print This Post Print This Post